Jag fortsätter att virka mina sexkanter av restgarn, och nu har den blivande filten blivit ännu lite större. En hel del restgarn har gått åt, men det finns också mycket kvar att virka av. En sak som dock börjar bli ett problem vid det här laget är det faktum att tillgången på färgerna varierar väldigt mycket; en del finns det gott om medan andra bara är smånystan som inte räcker till mer än någon enstaka ruta till. Som tur är använder vi det garn som jag virkar av ganska ofta, så det tillkommer nya rester med jämna mellanrum, och det är tur det ty annars skulle det bara förekomma några få färgvarianter i rutorna närmast kanterna.
Garnrester i alla möjliga färger finns med i min filt. Jag funderar på om slutresultatet eventuellt kommer att bli för brokigt, men jag tror också att det om jag virkar en enfärgad kant runtomkring kommer att bli desto bättre, ty det ramar in arbetet och lugnar ner brokigheten. Och eftersom jag har virkat ihop alla rutorna med lila garn kommer nog kanten också att bli lila, under förutsättning att garnet räcker, vill säga.
Den uppmärksamme läsaren noterade kanske en skymt av den fina mattan som virkningen ligger utbredd på på den första bilden. Jag måste visa en ordentlig bild på mattan också, ty den är så otroligt fin. Det är ett arvegods efter mormor, förstås, vävd med ylleremsor. Tyvärr är den väldigt kort, drygt en meter bara, och det är synd ty jag skulle verkligen önska att den vore längre. Mycket vacker är den dock, tycker jag, och den lyser upp det grå novembermörkret med sina fina röda bårder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.