Om färdigställandet av mormors blomsterträdgård

Nu är täcket mormors blomsterträdgård färdigsytt och klart. Jag har kantat mitt blomstertäcke med röd lakansväv, sytt på ett baksidestyg, stoppat det med vadd och kviltat det både på maskin och för hand. I diket innanför det röda tyget sydde jag en maskinsöm, och i mitten av varje blomma har jag gjort små stygn med gult broderigarn.

I ena hörnet har jag broderat min signatur med tunt garn. Det är viktigt att signera sina arbeten, tycker jag, inte bara för att skryta med vad man kan utan för att det är ett faktum att man glömmer fortare än man kan tro vem som har gjort vad och hur längesedan det var. Jag skulle önska att fler arbeten vore signerade, så att man med säkerhet visste vem som ligger bakom dem.  

Det roligaste med hela täcket är förstås alla minnen som det består av. Många av blommorna är förvisso sydda av sådant som jag har haft liggande i mattrashögen eller köpt i second hand-butiken, men jag har också använt en hel del gamla tyger som är förknippade med olika barndomsminnen. Ovan ses farmors köksgardiner, mormors förklädestyg och en gammal mönstrad skjorta efter min morfar. Nu har de fått nytt liv i mitt blomstertäcke. 

Så nu kan jag stå mitt i en hel trädgård av blommor. På det hela taget blev det ett ganska bra täcke, men samtidigt kan jag inte påstå att jag är helt nöjd med det, eftersom jag vet att vissa saker skulle gå att göra ännu bättre. Maskinkviltningen blev inte så snygg som jag hade tänkt mig, till exempel; stygnen blev inte alltid lika långa och det drog snett på sina ställen. Men jag får väl tänka att litte vinnt ä finnt, som det ju heter...